jag hatar våldtäktsmän…men hur är jag själv?

De så kallade ”Stureplansprofilerna”, alltså rikemansyngel, sitter just nu i hovrätten och försöker rättfärdiga varför de är våldtäktsmän. Lycka inte till. Tur för er att mina våta drömmar om ett revolutionärt (och åtminstone till 50% icke-skäggigt) antifagarde ännu inte slagit igenom med full kraft.

I förhör har den utsatta kvinna och en av männen gett något olika versioner av vad som tilldrog sig den aktuella natten. Självklart ger olika personer varsin version av de flesta händelser, men i just detta fall verkar uppfattningarna vara åtskilda av ett helt hav. Våld, säger jag. Låt vara om man gillar lite hårda tag när man knullar, inget ont i det, men det finns trots allt en gräns mellan vad som är frivilligt och vad som bara är ren idioti. Till det sistnämnda hör att fortsätta knulla någon fast vederbörande gråter och skriker.

För att riktigt vrida om kniven kommer snubbarnas försvarsadvokat säkert att ställa en del mer eller mindre motiverade frågor. Lika irriterande varje gång. Överåklagare Lisbeth Johansson vill dock stoppa vissa typer av frågor i rättssalen. Way to go, Bettan!

Samtidigt som jag och ett helt land (hoppas jag) är rättfärdigt förbannade över vad som hänt kommer frågan ”men jag då?”. Är jag verkligen så mycket bättre som jag vill tro? Well. Det har trots allt funnits sexuella lägen där ena parten är lite mer på än den andra. Vem som fyller vilken roll har, för mig, varierat från tillfälle till tillfälle. Ofta är båda bara som kaniner men alltså inte jämt. Om någon ”ställer upp” för mig framkallar det ofta en rejäl mängd skuldkänslor i mitt veka hjärta.

Tyvärr kan inte allt sex vara stämningsfullt a la Barry White. Ibland blir det som Eddie Murphy istället. Det vill säga ”I want you to fuck me” eller vad det nu är han säger i ”Raw”. Shaka loss lite och have a go at it. Och det är minst lika bra som ”I wanna make sweeeet sweeet lööööv to you aaaaaaalll night.”

Poängen är i alla fall att ibland blir det lite rough. Det kan vara trevligt och bra på många sätt. Men när nån börjar gråta och skrika så är det sannolikt (för att uttrycka mig lite försiktigt) stopp. Om inte annat kan man försöka ta sig igenom knarkdimmorna, eller bara genom sin äckliga jävla Stureplansfasad, och fråga sig själv ”vad håller jag på med?”

På humorsidan kan vi införa att det förekommit skottlossning i Lilla Edet. Om inte snuten redan gripit de skyldiga har jag ett säkert tips.

Och oj, det råkade visst bli korrekt skrivet med stor bokstav och sånt. Det ska inte hända igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: