årsdagen av anschluss

dagens nyheter, som jag älskar att hata, skriver om hur det är årsdagen av nazisternas anslutning av österrike. läs mer om själva grejen här.

helt kort funderar dn kring om alla österrikare var offer eller om det fanns nazister även där. klart det fanns nassar. alltså, om alla i österreich varit militanta antifascister verkar det lite otroligt att saken skulle gått så smidigt. således, det fanns grisar där och då. inte så jävla svårt att räkna ut. idioter.

3 kommentarer till årsdagen av anschluss

  1. anton skriver:

    grejen är ju också den att sossarna inte ville beväpna och använda sig av skyddsstyrkorna som fanns. kampen mot fascismen begränsades till en parlamentarisk kamp på grund av toppens överdrivna tro på den politiska demokratin.

    bedömningar gör gällande att sossarna kunde genomfört en social revolution några år efter första världskriget, otto bauer och max adler motsatte sig dock ”rådsdiktaturen” som de ansåg hade upprättats i ryssland, och ansåg bara en väpnad aktion vara berättigad när borgerligheten hotade arbetarklassens politiska rättigheter.

    max adler hade i.o.f.s. en mer sympatisk syn på våld och parlamentarismen än otto bauer under austromarxismens storhetstid (otto bauer reviderade däremot sin syn på ”proletariatets diktatur” och den politiska och sociala demokratin senare).

    det fanns nog gott om människor som potentiellt kunde gjort ordentligt med motstånd mot nazisterna och borgerligheten, men socialdemokratins inställning att inte handla (”den som inte handlar kan heller inte ha handlat fel”, idiotiskt resonemang) och beväpna sina kader kväste motståndet, och högern vann till slut.

  2. akuhujan skriver:

    Utan att ha hunnit läsa hela DN:s artikel: Det fanns inte bara några enskilda nazister i Österrike vid den tidpunkten. Sanningen är att de var många och en stark politisk kraft. Men efter krigsslutet har det blivit bekvämt att hävda att landet föll offer för den tyska nazismen. Således har Österrike aldrig sopat rent framför den egna dörren och lever i ett närmast kollektivt förnekande. Det skulle vara på gränsen till naivistiskt charmigt om det inte var för den saken att blundadet inför historien gör att den upprepar sig (tänk Jörg Haiders framgångar). Att i fallet Österrike prata om en tvångsanslutning till Tredje Riket är historierevisionism, men är givetvis den enklaste vägen att gå.

  3. anton skriver:

    Just det.

    Tilläggas bör väl att Otto Bauer (sossarnas ledare) hade en teori om ”klasskrafternas jämvikt” som i stort sett innebar att staten varken var klassneutral eller borgerlig utan dess karaktär avgjordes av klasskampen. I de tider arbetarklassen har ett övertag kan staten tjäna våra intressen, i en tid när borgerskapet har övertaget blir staten borgerlig och när det rådde i stort sett jämnvikt mellan klasserna så var staten ett någorlunda neutralt instrument. Han påpekade förvisso att statens karaktär bestämms av klasskampen men teorin i sig blir helt poänglös eftersom den i slutändan också gör klasskampen till en parlamentarisk kamp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: