evasion – the path of maximum resistance

titel på engelska är lite löjligt när texten i sig är skriven på svenska, men det lät helt enkelt bättre.

för några år sen fick jag av en kamrat låna boken ”evasion”, vilken beskriver en ung amerikan som bestämmer sig för att inte bli en kugge i kapitalets maskineri. istället drar han runt lite som det faller sig med lift och plankning, snor mat där det finns och försöker leva utan alldeles för mycket prylar. så långt kan det vara vilken romantiserad ungdomsskildring som helst. och det kanske är så det förhåller sig.

oavsett vilket är det en känsla som återkommit allt oftare. att jag skiter i det här. arbete, utbildning, prylar och hela svenskheten. känslan av att jag vill bidra med mitt kunnande (några hundra högskolepoäng, blodiga sår, svett och segerrusighet…om man bryr sig om sånt) där det går att bygga någonting.

till frukost idag läste jag som vanligt dagens dumheter. det har blivit något av en söndagsritual i hemmet. lång frukost, mycket kaffe och så läsa tidningen. gärna under livlig diskussion. nästan lika ofta under arga muttranden. sambon brukar börja med att läsa en riktig artikel. själv slår jag alltid upp serierna först. det ger en bra start på dagen.

hur som. idag var det nån jävel i tidningen som tyckte att man skulle ”kliva av sitt uppdrag” när det var färdigt. innan förvaltningsfasen inträdde. säg det till alla jag jobbat med. där handlar det bara om förvaltning, om det kan kallas så när man sopar golv, torkar röv och kör truck. inte mycket utrymme för professionell utveckling där. fast det var heller ingen som efterfrågade. vi var nöjda när vi kunde gömma oss på toan och ta en tupplur, käka upp ledningens fikabröd och snatta glödlampor.

det är en känsla jag gillar. att fullständigt ge fan i idioterna som tror att de betyder något för att de råkar ha råd med skjortor från ralph lauren. att pungsparka dem där det känns, även om de inte fattar det. trots allt fifflande har kollegorna sett ut som arbetsmyror och genererat vinst till företagen. men, de har även sett till att skapa lite vinst till sig själva i form av roligare tid på arbetet.

att stå bredvid prylhetsen, bredvid den sociala fabriken där man jobbar oavsett om man är på kneget, surfar kläder på internet eller handlar smör på willys. för det är fan på willys vi måste handla, av ekonomiska skäl, och jag trivs med det. och när vi går hem är fickorna fulla av dyra små marmeladburkar. vi tar hand om fördelningen på egen hand. men det är knappt bara toppen på isberget.

egentligen känner jag att det handlar inte om hur man organiserar arbetet. det vill säga, jag bryr mig inte om chefen har slips eller trasiga jeans. jag vill inte ha nån chef. jag vill inte ha något jävla arbete alls. däremot ställer jag gärna mitt eventuella kunnande till förfogande där det kan göra något nytta. indien, kanske. eller vietnam.

ett stort jävla fuck you till den sociala fabriken.

2 kommentarer till evasion – the path of maximum resistance

  1. […] skriver Ta hem soldaterna NU!, Anders_S skriver Sverige ut ur Afghanistan!, zwitterjon skriver evasion – the path of maximum resistance, Josefin skriver Klass och sexualitet funkar bra […]

  2. […] udda vinkeln funderar på tillvaron i det mogna kapitalistiska samhället efter att ha läst boken Evasion – the path of maximum resistance, Guldfiske diskuterar COP15 – Ett nytt Seattle?, Loke skriver om Krisen inom den […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: